{

Efter att jag har plockat upp dem i butiken och att någon har köpt dem vet jag inte vad som händer med dem. På det här sättet kan jag se var de tog slut någonstans eller när någon inte var mer törstig, inte orkade eller helt enkelt tröttnade. Resan däremellan är ett blankt papper som bara går att spekulera kring.

Jesper Nilsson

En tillplattad burk Tuborg Guld på gatan vid en trottoarkant

Han var jättearg när han gick därifrån. Dock berodde detta mer på att han inte kan hantera alkohol särskilt bra än att Yvonne precis hade sagt att hon hellre går till Mc Cools än till O’Learys. Att Yvonne ville så kan man visserligen förstå eftersom O’Learys, som Yvonne säger, är ett “low class”-ställe dit bara bönder och incels går.

Att Mats blev så arg för detta kan man bara spekulera i om det berodde på att han kände sig träffad och/eller för att han och Yvonne hade träffats i ungefär två månader utan att Mats ens hade sett skymten av en troskant. Utöver detta hade som sagt hans hjärna omåttliga svårigheter med att skicka signalerna rätt efter att Mats tagit ett par klunkar öl eller, ännu värre, dragit in ångorna från en virrepinne.

Så när Mats fått beskedet från Yvonne reste han sig snabbt ur Kjelles soffa och rusade ut i hallen, tog på sig skorna, slet med sig sin skinnjacka (fejk) och sprang ut i trapphuset, nerför de två trapporna, ut genom porten och ut på gatan. Där kastade han den halvfulla burken på gatan och började leta efter sin cykel. Han var helt säker på att han hade ställt den alldeles runt hörnet där vid buskarna påväg in till innergården, men den stod inte där. Han tittade på gatan igen men inte där heller fann han sin orangea Crescent av 1982 års modell. Han gick in på innergården igen och tittade bakom planket där soptunnorna står, men icke.

Mats gick då de 4,3 km hem till sin etta med kokvrå och sovalkov.