{

Efter att jag har plockat upp dem i butiken och att någon har köpt dem vet jag inte vad som händer med dem. På det här sättet kan jag se var de tog slut någonstans eller när någon inte var mer törstig, inte orkade eller helt enkelt tröttnade. Resan däremellan är ett blankt papper som bara går att spekulera kring.

Jesper Nilsson

En burk Clean Ananas ligger tillplattad vid en trottoarkant bland små vissna löv från någon buske eller träd

Detta är väldigt oklart eller så är det inte det. Till synes är burken oöppnad ändå ligger den här trampad på, överkörd eller sutten på. Hur som helst så var den lille herren som betalade för den en helt vanlig liten herre. Han gick en liten omväg till butiken för att köpa den. Han hade visserligen hoppat av bussen på andra sidan en bro. En bro som både bilister, cyklister, gångtrafikanter och även förare av tunga fordon har rätt att transportera sig över för att slippa beträda järnvägsspåren.

Påväg mot målet finns inga butiker värda namnet så den här herren svängde av från sin rutt bort mot en butik av det större slaget. Väl där gick han bestämt, med sin väska på ryggen, en så kallad ryggsäck, mot dryckesavdelningen och hyllorna med funktionella drycker. Nej, först tittade han i kylarna efter det han sökte men fann inget. På en av hyllorna hittade han sedan denna Clean Ananas som han hade varit så sugen på sedan han klev ur sin lilla säng på morgonen. Han betalade, gick ut och fortsatte sin färd.

Men hade han ens hunnit öppna drycken innan den hamnade på marken? Ja, faktiskt. Han öppnade den där precis utanför butiken och gick vidare. Han pratade i telefon så mycket drickande blev det inte tal om. Sedan kom han till den där gatan ändå, där bilarna aldrig blinkar, han gick över. Nu var telefonsamtalet slutfört och han kunde dricka ikapp. Burken tog givetvis slut ungefär vid parkeringsautomaten varvid han ställde burken lite försiktigt. Det blåste den dagen och burken blåste lik förbannat ut i gatan och blev påkörd.