{

Efter att jag har plockat upp dem i butiken och att någon har köpt dem vet jag inte vad som händer med dem. På det här sättet kan jag se var de tog slut någonstans eller när någon inte var mer törstig, inte orkade eller helt enkelt tröttnade. Resan däremellan är ett blankt papper som bara går att spekulera kring.

Jesper Nilsson

En flaska Carlsberg Hof ligger vid ett ljusgult plank

Här kan man föreställa sig att man dricker en öl i väntan på skjuts. Två nätta män står och tjuvröker bakom planket, eller framför eftersom det ligger en trädgård där bakom. Jag antar att det kommer minst en person till som ska åka med, kanske en kvinna. Eller två kvinnor, nej ingen alls, det är bara de här två små spensliga männen som nyss varit pojkar.

Jag misstänker att skjutsen dröjer. Det pratas om det ena och det andra, mest jobb och hur chefen kräver för mycket av den ena mannen. Den andra nickar i förståelse och säger; “Fan, vad jobbigt”. Kanske han lägger till; “Vilken jävla idiot!”, men det är mycket oklart.

Nu kommer skjutsen. Det är den enes flickvän som han tjatat dit. Det blir kanske lite tjafs när de ska kliva in. Tjejen satt hemma i myskläder och tittade på YouTube och åt mjölkchoklad. Väl installerade i bilen säger männen att de ska till ett uteställe i centrum och de orkade inte gå de få hundra meterna dit.

“Va fan”, säger tjejen, “det är sista gången jag kör er”. Men djupt där inne så vet alla att så kommer ske. Kvällen blir dock inte lång då en av männen, den långa, blir utslängd från stället för att han är för full. Han blir rent otrevlig mot barpersonalen, vakterna tar honom i kragen eller kanske bara armen. Ett sånt där grepp som får hela kroppen att hänga liksom lutad åt höger eller vänster.

Det är så onödigt men jag anar att det inte är sista gången.