{

Efter att jag har plockat upp dem i butiken och att någon har köpt dem vet jag inte vad som händer med dem. På det här sättet kan jag se var de tog slut någonstans eller när någon inte var mer törstig, inte orkade eller helt enkelt tröttnade. Resan däremellan är ett blankt papper som bara går att spekulera kring.

Jesper Nilsson

En burk Coca-Cola vanilj

Här snackar vi ”ingen skam i kroppen”. Personen som förmodligen inte ens har åldern inne för att köra moped är påväg till  bussen. Ska förmodligen åka en bit och har använt en del av månadspengen till att köpa en kexchoklad och en Coke vanilj, med socker givetvis.

Chokladen åts upp redan efter bara några meter från butiken medan colan räckte lite längre. Den var nämligen jävligt kall och svår att dricka för snabbt. Det blev en liten ”brain freeze” som alltid känns lite dubbel när det är minusgrader ute. Lite från två håll liksom.

När sista klunken var tagen kändes det självklart för den lilla slyngeln att bara kasta iväg den ut i det fria. Eller ja, i det här fallet kanske mer en gräsyta i närheten av centrum. Inte en uns av tankeverksamheten var i närheten av att tänka ”papperskorg” eller ”soptunna”. Frågan är om några tankar fanns överhuvudtaget under det lilla kraniet på den här människan under den lilla promenaden eller bara lite knaster kanske.